Picnicen i dag bestod av en Ramlösa plus en banan men den hade jag redan ätit upp när bilden togs...
Ensamma pulsade vi (Frans och jag) i snövirr och tilltagande sydlig vind detta resulterade i att jag va skapligt blöt trots att jag hade dragit upp huvan på jackan fickorna tyngdes ner av kameran banan Ramlösa, snoren rann ögonen värkte av all mascara som drogs sig ner från mina ögonfransar, jag slet upp min mobil och ringde ett nöd samtal till en väninna med snö "torrblåsig" mun tjippade jag efter luft när jag sedan lyckades få fram det jag ville säga??????Sätter du på kaffe nu så ordnar jag fika brööööd lät det som jag gnydde fram.
Inga problem svarade hon, sänd ett sms när du har gått klart. Och jag slog ihop mobilen la ner den i fickan tog upp mitt snorpapper som redan va blött torkade bort det värsta och började nu traska vidare mot bilen och förhoppningsvis hade jag Frans i mina hasor jag hade inte sett honom på ett tag för jag kunde varken se eller vrida på mitt huvud.
Men när jag väl kom till bilen och öppnade den så blev jag lite orolig att han och jag hade tappat bort varandra??? men inte min Frans han har koll på sin matte han va strax bakom mig lika glad åt snön i dag som första gången han fick uppleva den när han va liten, så det sista han gjorde medans jag borstade av mig snön så rullade han sig ordentligt för att sedan ta ett skutt in i bilen
mot fikat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar