Pannan i min hand, texten som försvann bilden som brändes bort.
Trist att hantverket kom bort på vägen saknar den så ,satt vid min dator´s värld och grävde så djupt vart tog det vägen?.
Ångesten tär varför denna digital värld?????
Min mormors mor kan ha bilder kvar och texter som aldrig försvinner, men nu är allt förgängligt var rädd om orden var rädd om texterna bilderna kärleken att få uttrycka sig spara bläddra känn lukta älska den ge den göm den men inte i datorn ...
Tänd ett ljus ta fram din bok öppna den skriv en rad hitta din egen röst att uttrycka dig låt nära och kära ta del av ditt liv när du fanns här på jorden, ta en bild spara ditt negativ ge dina efterlevande lite av din kärlek och historia var rädd om det analoga.
Hej! Va konstigt? Jag gjorde en kommentar på det här inlägget igår? Men jag var kanske inte uppkopplad? Det har hänt mig förut.
SvaraRaderaTyckte det var så fint skrivet. Har också alltid tyckt det varit roligt att skriva för hand med fina pennor. Var jättenoga med hur pennan skulle kännas att skriva med och hur den kändes att hålla i.
Och det att få börja skriva på ett nytt vitt brevpapper. Eller ett helt nytt kollegieblock, som jag skrev mycket på och det skulle vara rutigt! Ja jag skriver i kollegieblock fortfarande. Men har inte längre några brevvänner kvar Jag hade en och vi skrev till varandra fast vi bodde i samma stad. Det är något visst med att få et handskrivet brev.
Ska det stå "pannan i handen"?
Stor kram till Dig
Ja, det står Pannan i min hand. :) För jag hade min panna i handen när jag skrev detta, och olyckligt fått texter och bilder förstörda i datorn..
SvaraRaderaStor kram till dig med