Månvisa !

Vid lindens fot (Månvisa) Av: Christina Lagerlöf 1836

När månen vandrar på himlen blå

Och tittar in genom rutan,

Då tänker jag understundom så

Och knäpper sakta på lutan:

Hvad du är lycklig,

du måne klara,

Som får så högt över jorden fara
Och blott se på!
Väl ser du då dårskaper utan tal,

Det kan man nog hålla troligt;

Båd' älskande, som förgås af qval,

Och älskande som har roligt.

Väl ser du tåren från ögat rinner,

Men sorgen aldrig upp till dig hinner

—Det är för högt.
Spektaklet tröttar dig innan kort:

Det kan man icke förtänka,

Då går du bara helt simpelt bort:

Men ledsnar också att blänka.

Så blir du borta i några dagar

Och kommer åter när du behagar
Och ser på oss.
O, käre måne, tag mig till dig

Från denna verlden så trånga!

Här skulle visst ingen sakna mig,

Ty så'na finns här så många.

Jag längtar till dig upp i det höga,

Der skall väl en gång mitt trötta öga
Ej gråta mer.

bilden: från idag klockan 16