Kärt återseende !

Gårdagens hällregn stoppade inte våran planerade fikastund efter 25 års frånvaro från varandra. Bortsett från en vink och hej med år i mellan våra möten, om att vi måste ses och höras..Så va det äntligen dags. Nervös och lite magpirr satt jag i bilen med värmen på för första gången på mycket länge, fläkten gick för fullt och med att jobba i kapp med vindrutetorkarna. Så åkte vi "hem " till mina gamla hemtrakter där mina barn har fötts upp och jag som på den tiden va inflyttad till. Trakten är Väddö. Nostalgikick på högsta nivå. Den första väninnan jag fick där 1981 va Lotta.. Hon har aldrig försvunnit ur mitt minne, ofta tänker jag på henne och undrar hur hon har det.

Så nu äntligen ska det ske, måste ge Facebook en ros, för nu har vi kontakt igen, Tack Lotta för att du hittade mig...

Men hur avhandlar man snabbt allt som har hänt i våra liv på några timmar??? ahhhhhhhhh galet tjatter med oavslutade meningar för det har poppat upp något nytt att berätta om.

När jag körde upp utanför hennes vackra hus och den undersköna trädgården och regnet som bara öste ner. Blev jag så lyckligt varm i hela kroppen, Guuud så roligt detta ska bli tänkte jag medans jag plockade ihop mig och mina saker . Så stod hon där i regnet med öppna armar och när jag väl lyckats veckla ut min långa kropp och ut i regnet så blev det en lång varm välkomnande kram..

Det kändes som inte tiden hade gått alls, bägge har lätt för skratt så det va bara att gå in i hennes fina hem och vi banade oss vidare ut på altanen och drack kaffe och mumsade på blåbärsmuffins och regnet slutade inte en sekund
utan vi höjde bara våra röster för att överljuda regnets smatter på taket och en ljuvlig doft från skogen och trädgården spreds runt omkring oss. Nu har vi bestämt oss för snart ses igen för att äta en bit mat och fortsätta där vi en gång tappade bort varandra..