Blåsten gör mig smågalen !

Så var det det här med blåsten som nu har hemsökt oss under ett par dagar.
Med tillhörande regn och lite sol.
Vad jag ska berätta om är min känsla eller känslor omkring detta utomhusfenomen.
Vet inte varför jag inte kan hantera känslan som kommer krypandes ur min kropp .
Jag freakar ur skulle man kunna säga.
Jag klarar inte en enda motgång som tex snubbla eller tappa eller fastna med koppel på promenaden eller ja (you name it), jag blir inte bara förbannad utan även ledsen och lättsårad.
Nervös och orolig i hela systemet av blåst och med detta ljudet när det viner i öronen.. Jag behöver liksom vara ifred i skallen med mina tankar och funderingar så när det stormar omkring mig så får jag försjutton ingen ro i själen. Kan inte heller tänka konstruktivt, känslan är som någon vill knuffa och puffa och förstöra t.o.m rufsa runt i håret för att jag ska bry mig om blåsten istället för det som jag vill bry mig om.
Låter det knasigt? det gör det säkert, men det är som om jag saknar filtret och det är "gate open" i skallen och alla intryck bara bara susar in och jag kan inte värja mig.
Det är då jag blir lätt irriterad och små sur, har funderat över vad detta kan bero på ?
fundera över vad jag bortom irritationen finner för känslor som jag håller tillbaka. Missnöje? Ilska? Sorg? Besvikelse? .
Som när det blåser får aktivitet och kan få en anledning till urladdning ?
Men jag är inte argsint av mig kanske lite orolig-själ men inte missnöjd eller besviken.
Har provat öronpoppar men då hör jag något susande istället och det är inte ett dugg bättre.
Nu har stormen gett vika för denna gång och jag kan åter med hopplasteg bege mig ut i naturen och fundera och tänka i lugn och ro .. För en sak vet jag, jag ska inte ta några viktiga beslut när det viner runt knuten ..