När man mest behöver det...

Efter att jag hade lagat min middag igår, va jag så sugen på något smarrigt till kvällsfikat..
Eftersom hela Sverige dansade runt semlansdag, så ville även jag här, ha något att fira med?! (Alltid en annledning att få unna sig nåt gott!!!)Just då hör en gamal vän av sig och frågar om jag ska vara hemma ikväll??.
-Ja, som alltid, svarade jag lite småskrattande.
Tänkte titta över, säger hon i nästa andetag.
Jag blev såå glad, har känt mig lite sällskapssjuk den senaste tiden, annars är jag en människa som verkligen älskar ensamheten, men märkligt är det att mina gamla väninnor nästan har på känn att jag behöver dom just nu, så...
Ivrigt berätta jag om mitt kvällsbehov av något gott till fikat, och vi hade bestämt att våga vägra semlan hahahaha..

Tina bor några mil utanför Norrtälje så på vägen hit handlade hon varsin stor blåbärsmuffins.
Jag ordnade med te och kaffe tände några ljus, vi dök ner idatorn och tittade på kläder hon hade beställt för stundande kryssning som vi ska på om ca tre veckor, men som vanligt när man inte ses så ofta är man full av prat och skratt så summan blir lite rörig och kaotisk, meningar avslutas inte förrän man börjat på något nytt att berätta om, avslutningsvis passade jag på att ta några bilder av henne..
Tisdagskvällen som jag trodde skulle bli tom och innehållslös vände till en härlig fullproppad tisdagskväll..