När man minst anar det.

I fredags, en försmak av våren. Solen sken och inte ett moln på himlen. Det var så varmt och skönt, säkert ett par plusgrader. Så en långpromenad med picknick var given.

Jag hade lastat bilen med alla "kollo"-hundar, Mmm ja tre stycken plus Frans, det känns om ganska många ibland, men dom är duktiga trots att lilla pudeln löper så Frans sätts på prov vill jag lova. Precis när vi kommer tillbaka till bilen och jag har tagit fram kaffe åt mig och en varmkorv som hundarna skulle få dela på, så tittar jag upp och -Nä vad häftigt, titta vem som sitter där och kikar på oss?!. Denna lilla söting sitter och spanar på oss, kanske hoppas på att jag har något gott att bjuda den på. En liten pärluggla är inte så ofta man får se, så här mitt i solens sken. Jag blev alldeles lycklig i hela kroppen och snabbt försökte jag få fram min kamera, och höll andan samtidigt som jag tänkte , snälla snälla stanna en liten stund till, så att jag hinner få ett par bilder av dig... Hoppas inte hundarna gör något läte ifrån sig också (eftersom dom väntade ju på korven). Som tur var så hade dom fullt upp med att vänta på det, så jag lyckades få några bilder på sötingen .