I dag klädde jag på mig lika ordentligt som jag har gjort under den senaste månaden.När jag väl hade kommit fram till den plats jag skulle promenera med hundarna, så tänkte jag lite på om jag skulle lämna tumvantarna i bilen eller om jag skulle "våga" lämna dom i bilen (hatar nämligen att frysa om händer och fötter) jag lämna dom. För när jag klev ur bilen så kom en varm bris som jag inte känt på länge och solen riktigt sprakade ur sig värmande solstrålar, så där mysigt så lusten till ett vårskrik bara gurgla och bubbla-sig i min kropp.
Men jag vågade inte riktigt släppa fram mitt skrik. Jag började istället min promenad, med alla kläder som långisar/jeans/strumpor/raggisar/skoterstövlar som klarar -30 grader/linne/tunika/ulltröja/dunjacka/halsduk.Svetten började sakta komma smygandes efter ca 5 min, men man ska svettas in våren och frysa in vintern, visst ?! Men detta var nära svimningsgränsen efter ca 15 min. Eftersom jag fortfarande har några extrahundar hemma och med
Frans är dom fyra stycken, så kunde jag inte ta av mig några kläder utan endast dra ner dragkedjan på jackan för var skulle jag göra av dom kläderna jag inte hade på kroppen? med händerna fullt upptagna av koppel och bajspåsar.
Tillslut var jag tvungen att släppa lös Frans och Tindra för jag orkade inte ha dom kopplade pga värmeslag. Ni kan inte ana vad jag njöt denna känsla att få storkna av värmeslag.
I morgon hoppas jag att det blir en liknade känsla, med ett undantag att jag kanske tar en tröja mindre på mig under promenaden.
Lilla pudeln Flisan syns inte på bilderna för hon assistera mig, hon stod vid mina ben när bilderna togs, men nästa gång kanske även hon lyckas komma med



















