Måste bara få visa denna lilla bild som jag fick ifrån min mamma igår på mailen.
Jag blir så glad varje gång jag promenera, och får äran att möta de vilda djuren i vår natur.
Just när mötet sker och våra ögon möts. Bara ett ögonblick, för att sedan vika av och fortsätta våra olika liv...Uj, det tar liksom tag i min kropp, den känslan kan hänga kvar länge.
Men detta lilla Rådjur mötte upp min mamma med hennes man när dom precis kom fram till sin jaktmark och tillsynes va klart villig att bli plåtad..
Hej! Ja så starkt det måste kännas att möta ett vilt djurs blick. Har hört många säga det men själv aldrig upplevt det. Är väldigt fashinerad av djur och på de senaste åren har jag börjat titta på Animal Planet eller vad den heter.
SvaraRaderaAltså, Djur är ett mirakel! Och undrar vilka som är mest intelligentast, vi eller dom? Finns många intelligenta djurarter. Ja allt i naturen är ett mirakel och vi tar bara detta förgivet. Det att kunna plocka mat från jorden som kommer av ett frö? Helt naturligt tycker vi. Ja jag har börjat känna ödmjukhet för vår planet. Sen är vi själv läkande. Vi bryr oss inte om ett litet sår för vi vet att det läker, men hur går det egentligen till?
Kram och hoppas du får möta fler mirakel i naturen;)
Vårvisa (till Annette)
SvaraRaderaNu stiger solen högt på himlastegen,
nu vänder vindarna i fåglars sång,
nu doftar jord och skimrar grönt vid vägen,
och undret sker, man märker på en gång
förbluffad att man inte längre fryser,
och har det mörka ändå nått sitt slut?
Då, plötsligt för en, står hon där och lyser,
och ser så obeskrivligt vacker ut
Och är du våren vill jag bara be dig:
stå där i solen, stå där jag kan se dig,
och om du vill så låt mig dansa med dig,
och virvla in mig i ditt blonda hår,
och lys igenom skuggorna runt om mig,
det var så längesen nånting bekom mig,
och om du kan, tyck bara lite om mig,
för vinternatten var så ond och svår.
Och det är borta, mörkrets långa fängsel,
och man är tacksam för att man kan se,
och alla störningar och alla stängsel
blir abstraktioner, som de faktiskt är.
Men verkligheten är en vind från bergen,
en strimma sol i fjolårsvissna ris,
och dalens skymning, smärtsamt blå i färgen,
och vårregn, ljumnande mot svartnad is.
Och är du våren vill jag bara be dig:
stå där i solen, stå där jag kan se dig,
och om du vill så låt mig dansa med dig,
och virvla in mig i ditt blonda hår,
och lys igenom skuggorna runt om mig,
det var så längesen nånting bekom mig,
och om du kan, tyck bara lite om mig,
för vinternatten var så ond och svår.
Nu är det fest, och vi är bjudna alla.
Åh, denna nåd! Det händer en gång till!
Och dunkla dok och gråa grubbel falla;
det går att leva. Ja, än mer: man vill!
Här går en vind från söder. Fåglar bär den.
Och nog är livet svårt. Men sträcket går,
och dikeskantens blom slår ut i världen,
och det finns hopp igen. Och det blir vår.
Och är du våren vill jag bara be dig:
stå där i solen, stå där jag kan se dig,
och om du vill så låt mig dansa med dig,
och virvla in mig i ditt blonda hår,
och lys igenom skuggorna runt om mig,
det var så längesen nånting bekom mig,
och om du kan, tyck bara lite om mig,
för vinternatten var så ond och svår.
Det var den vackraste vårvisa jag läst..
SvaraRaderaTack Ola
Varmaste vårkramen till dig
Hej Sfinxen!
SvaraRaderaHoppas att du kommer att få uppleva "mötet".
Tack för dina funderingar omkring naturens små underverk..
Kanske är du just nu ute och njuter dagen i det vackra vädret.
kram