Jaha, så va den dagen här som jag har längtat efter... Kryssning med 18 tjejer, kunde ju ha blivit så skoj, nää jag vet att det hade blivit skoj.. Det är 20 årsedan jag åkte på en 24 timmars och har sett fram emot detta.
Trist, tråkigt, känner mig faktiskt lite deppig.
Men jag är fortfarande lite sjuk, så jag får fortsätta att kurera min kropp och göra det bästa av detta . Frans har helt klart total ruttnat på detta kan jag meddela , han är så less saknar våra lång promenader.
Hemmet börjar se ut som ett slag fält, jag bär på täcke och kudde för att
Variera min sov plats mellan två fåtöljer en sitter jag i den andra som ben stöd och min säng..
Ibland tittar jag in i köket och river ner lite disk och försöker få i mig lite näring, för att sedan matt åter lägga mig till rätta..
Men men, snart så är jag på benen igen..Vill även tala om att mitt skatpar har börjat boa och fixa sitt hem, det känns skönt och positivt jag väntar nu med glädje att återigen få ha dom som grannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar