
Idag har jag fått "låna" mitt älskade barnbarn Hugo, Frans och Petra följde också med. Vi promenerade runt på stan och i vår vackra Socitetspark. Vi matade änder som redan efter första brödbiten blev bortfösta av måsar som förstörde våran mysiga stund. Så vi gick vidare och försökte lite senare och då en bit ifrån hamnen , längs ån genom vår lilla stad. Petra gick fram till kanten på ån och jag med barnvagnen och Hugo "hejade" på Petras försök att mata dessa små änder. Men inte dåå, det gick inte denna gång heller.. Efter en och halv brödskiva kom dom, måsgänget och bara roffade åt sig. Så vi kunde inte stå kvar, utan fick packa ner brödet och vandra vidare i solskenet. Vi fick en underbar stund med skratt och mys och en fika på en bänk i parken, innan mamma Jenny ringde och undrade vart vi va ? för hon va nu klar hos frissan..Vi mötte upp henne, vinkade adjö till Hugo som jag höll på att pussa musten ur ;) innan jag lämnade honom åter till sin älsklingsmamma..
Om bara ett par veckor kommer han att fylla sitt första år, tänk va fort fort tiden går..
I söndags träffade jag Jocke, Jenny och lillHugo också, för en lång lång promenad med en lätt picnik efter halva vägen. Vi började med 45 min grusväg för att sedan gå över till 1 tim offroad ?! aa så blev det. Lite kyligt i luften men efter en stund va det så där skönt och behagligt och man hade kunnat gå hur länge som helst, lille Hugo somnade gott medans vi travade på.

inget ont anandes att han vara iakttagen.Inte ens en blinkning vågade jag då göra.. Satt som en pinne helt förstelnad och bara smålog för mig själv..Wow, det kom en i allafall..
Viskade att "mygood, fryser jag? eller är detta älgfrossa???!. - Uscha, tänk om dom ser oss och får en snetändning och går till anfall blev min nästa tanke??? För nu va dom många på ett och samma ställe och stället va framför mina ögon..
Men till nästa gång så vet jag lite mer hur jag ska förbereda mig. Vilken fredags kväll jag fick..




Att bara få lägga sig på bryggan en maj dag och se ut över den numera isfria skärgården och le åt solens värmande strålar som nu kämpar med att väcka upp växtligheten igen. Är ju nästan för bra för att vara sant.

Frans tog sitt första dopp, inget kunde stoppa hans lust denna dag..