Ibland är livet bara så där extra fantastiskt. Att få uppleva några timmar med Sveriges största mäktigaste djur, våran kung i skogens land.
Men först packades "ryggorna" med kamerastativ och objektiv, den andra ryggan med ett par liter kaffe och min banan var givetvis med, mörka kläder och storstövlarna på ...
Efter att åkt ut med bilen till ett säkert ställe där man vet att åtminstonde tre älgar brukar ha sin kvällsmiddag, packade vi ur allt från bilen och begav oss tillfots en bit in skogen mot en åkerkant, längs ryggen på ett kalhygge, strax till höger om ett par björkar efter att ha kollat in vindriktning så borde detta vara en perfekt plats att slå läger (lång mening utan att andas)..
Försiktigt och viskande började jag montera stativ, och kamera fick sin plats ,stolar på ryggsäcken fälldes upp och värmande stjärtlapp. sedan va det bara kaffe som måste hällas upp för redan från början så va det kallt ute, och en varm mugg kaffe fick göra nytta både för händerna och värma en inombords. Nu hade jag ställt in kameran, stativet som befann sig mellan mina ben och koppen i handen kapuchongen uppfälld. Så började väntan och väntan fortsatte, vi kunde inte gå iväg för en pinkpaus eller skratta bara vänta och viska, så att ev älgar inte skulle vare sig få vittring el höra oss..
När man har suttit på pass en lång stund kommer tvivlet och en viss oro smyger sig på.. Kanske vet dom att vi sitter där? står dom nu och glor bakom våra ryggar istället? kanske har dom redan beslutat att inta middag på ett annat ställe?.
Å, vi får packa ihop allt och bege sig hem utan ett möte?!
Men jag hinner inte mer än tänka tanken så flyger en Trana över några unggranar och i nästa sekund kommer den första lite "lurvandes" inget ont anandes att han vara iakttagen.Inte ens en blinkning vågade jag då göra.. Satt som en pinne helt förstelnad och bara smålog för mig själv..Wow, det kom en i allafall..
Med tiden så började dom droppa in och mötte upp varandra, tillslut va dom 5 st. Då klappade mitt hjärta hårt och fort, jag började småskaka.. Viskade att "mygood, fryser jag? eller är detta älgfrossa???!. - Uscha, tänk om dom ser oss och får en snetändning och går till anfall blev min nästa tanke??? För nu va dom många på ett och samma ställe och stället va framför mina ögon..
Nu är bildkvaliten väldigt dålig pga bristande ljus i skymningen, men håll till godo jag vill iallafall dela med mig av min upplevelse trots lite dåliga bilder. Man kan ju inte gärna bränna av en blixt hmmm, hahaha..Men till nästa gång så vet jag lite mer hur jag ska förbereda mig. Vilken fredags kväll jag fick..
Hej Anette!
SvaraRaderaOj, men snälla du, verkligen...Vilket ögonblick, eller ja..vilken snurr, helt enkelt!! Dina bilder påminner oss om hur vackert och rikt land vi faktiskt lever i.
Kram och tack för att du delade din fina fredag samt foton.
//Anne
Jag kan bara säga, WOW vad häftigt!!!
SvaraRaderaBrukar se en del älgar längs vägen till jobbet på morgnarna, men att stå så nära som Du gjorde måste ha varit en riktig adrenalinkick!!
Läckert!!