Lite om havets våg .

Så var man då hemma i Roslagen igen..

Men bilden är ifrån Oxelösund

I naturen laddar jag mina batterier .

Lusten och kärleken till livet finner jag där.

Efter att ha vandrat länge och väl i skogen och som bonus komma fram till havet där jag kan ynja eller se en horisont.

Att där hitta en plats att sätta sig på högt uppe, gärna på ett berg .

Blicka ut över havet känna vinden mot min kind,

höra vågorna bryta sig itu mot klipporna efter att ha rullat in mjukt och varsamt

Plötsligt slutar deras rullande resa med ett stopp som vänder upp och ner på det trygga vanliga gunget

-Ja precis så oförutsägbart som livet faktiskt är. För att sedan "lurva" ut och försöka hitta en ny väg som en våg eller försvinner den i intet? efter att ha stoppats av klipporna?.

Helst skulle nog alla vågor vilja rulla in på en sandstrand ,

så där mjukt och rart, för att bara få vara som en liten skumkant vid vattenbrynet.

Ligga där och vaggas tryggt tills morgonen gryr..

Så kan jag tänka vid slutet av en vågigkant.

Men

Detta är inte det enda jag tänker på när jag blickar ut över havet . Med lite tur och om min lust säger så, så kanske jag berättar något om det en annan dag.