Sista tappra löven håller ut i regnet och blåsten som vi har haft här hela dagen..
Men som hundägare stoppar det inte oss för de dagliga lång promenaderna Det är ju positivt.
I söndags stod jag och Nicklas och pratade nere på min altan och då kommenterade han att när ska din ros sluta blomma i år då? Jag Vände mig om och men -oj, så mycket knoppar det är även i år i november, det är ju så häftigt att få ha denna ros blomma från sommaren ända in i november, jag tittade just här på bloggen när jag tog de sista bilderna på den förra året och de va den 10 nov som jag visade er läsare denna gula vackra ros. Så jag tänker spara mig några dagar till innan det blir en bild, det ska bli spännande och se hur länge hon tänker blomma i år..
För ett par veckor sedan va hon helt täckt med snö och jag trodde inte att den skulle stå pall för all snö som låg kvar i några dagar, men nu är den som ny igen full av liv och lust..Nicklas intresse i rosen beror på att jag fick den av honom på en morsdag för ett par årsedan. Jag tror faktiskt den vill ge mig lite glädje med sin underbara färg och ljuvliga doft i kylan i min tråkmånad som november brukar vara ...
Idag har jag även funderat på detta med namn, alltså när man "får" sitt förnamn eller när man ger sitt barn ett förnamn..Visst är det en manifestation för sitt eget ego ?? Gillar du ditt namn?.
Dags för påtår..
Vad härligt med en ros som blommar länge! Att Du har fått den av Niklas av kärlek från en son till sin mor måste kännas lite extra och är rosens sätt att ge Dig värme och glädje i mörkret!
SvaraRaderaSpännande tanke det där med namn också, men jag måste säga att jag trivs bra med mitt namn, det passar mig. I tonåren tyckte jag att Pia var fruktansvärt fult och ville heta något annat, så jag kallade mig själv för Elisabeth, som jag heter i andra namn. Tror att det är rätt vanligt förekommande i den åldern att man inte är nöjd med det man heter.
Höstkramar!