Ute på farleden i helgen !

Det var en båt som sa till en annan;
"va du va stilig. Vi borde borda varann,
gjorda för varann och köla lite grann,
som bara båtar kan."
Badda bam bam bam bam
Badda bam bam bam.
Andra båten sa;
"klart att jag vill va
med och kryssa.
Kyssa din stiliga för,
i en stillsam slör,
vi varann förför.
som bara båtar gör."
Badda bam ...

kasta (t)ankar.
Bli lite vågade, ha lite skoj,
oj, oj, oj!"
Vilken härlig helg det har varit. Att åka ut en sväng i vår vackra skärgård , denna varma höstdag som lördagen bjöd på, var något alldeles extra.
Jag återkommer med lite mer bilder .
Godnatt alla rara där ute

Marika Nilsson´s konst !

Med öppna armar och ett brett leende, tog Marika emot Ellinor och mig. När vi besökte hennes utställning.
Hennes pojkvän Johan var också på plats, här står dom bredvid . Tavlan: fjärilar i magen
Ellinor beskådar här målningarna (men jag vet vilken hennes favorit är) Tavla: Håller alla dörrar öppna
Tavla: Living on the edge
Tavla:Angels and dreams
Tavla: Luftslott
Jag fick även glädjen att krama om Marikas underbara mamma Barbro. Som håller utställningen öppen för besökare när inte Marika själv är på plats.
Ellinor´s favorit är denna . Tavla: Typiska dammråttor
Missade du vernissaget i lördags ? så hinner du ändå beskåda Marikas härliga, roliga och vackra tavlor denna vecka på.
Wallinska Galleriet Lilla Torget Norrtälje
till
den 23 september klockan 16:00

Om du inte kan gå på utställningen så kan jag förmedla intresse till henne , så att ni får kontakt. För att se eller köpa en tavla.

Alla tavlor är på duk och målade i akryl

Vincent´s födelsedagskalas !

Tänk att mötas av denna blick när man kommer på hans första födelsedagskalas, då knyter det sig i magen och en våg av värme,kärlek sköljer in i mig totalt.
I söndags var det kalas för våran älskade Vincent som fyllde 1år.
Vincent i pappa Jerrys famn medan Mamma Sabina försöker få ordning på alla paket och hälsa alla gäster välkomna i den fina lokalen dom hade hyrt denna söndag.
Här ska firas, Vincent mumsar i sig sin första tårta.

Ballongerna var nog dagens bästa
Gudfader Kalle hjälper till med att öppna alla paket.
Kusin Hugo ordnade med musik när paketen var uppackade och tårtan var uppäten.
Ett 40 tal gratulanter var på plats denna dag för att fira 1åringen.

Dessert en glassig sådan ..

Om du är ägg och laktos känslig fast gillar en "glassig" dessert så är detta något för dig.
Du som inte är känslig, så är detta kanske något även för dig..
Inte har tid att göra en egen glass som tar många timmar, så är detta perfekt.
Det som behövs är frysta bär och då gärna blandade sorter, fast det är en smaksak , ta vad du gillar det brukar bli bäst så..
Recept:
1)Ca : 300 el tre nävar, blandade frysta bär, blåbär,hallon, jordgubbar, vinbär .
(obs viktigt att dom tas direkt ifrån frysen och inte tinas upp) .
2) 1-2 dl Valio laktosfri Gammeldags vaniljsås 15 %.
3) Florsocker
Bunke och stavmix

Då kör vi :
Häll dom frysta bären i en bunke tillsammans med vaniljsåsen
kör sedan med stavmixer tills det blivit en tjock smet.
Detta måste göras ganska snabbt så att det inte tinar under tinden.
Lite svårt i början när man startar mixningen men har du en beredare så är det nog lite lättare.
Men jag använder stavmixer.
När den blivit krämig klickar du bara upp den i vackera glas el på en tallrik, garnerar med mycket florsocker och några bär.
Vips så har du en härligt mjuk len frisk "glassig" dessert.

Blåsten gör mig smågalen !

Så var det det här med blåsten som nu har hemsökt oss under ett par dagar.
Med tillhörande regn och lite sol.
Vad jag ska berätta om är min känsla eller känslor omkring detta utomhusfenomen.
Vet inte varför jag inte kan hantera känslan som kommer krypandes ur min kropp .
Jag freakar ur skulle man kunna säga.
Jag klarar inte en enda motgång som tex snubbla eller tappa eller fastna med koppel på promenaden eller ja (you name it), jag blir inte bara förbannad utan även ledsen och lättsårad.
Nervös och orolig i hela systemet av blåst och med detta ljudet när det viner i öronen.. Jag behöver liksom vara ifred i skallen med mina tankar och funderingar så när det stormar omkring mig så får jag försjutton ingen ro i själen. Kan inte heller tänka konstruktivt, känslan är som någon vill knuffa och puffa och förstöra t.o.m rufsa runt i håret för att jag ska bry mig om blåsten istället för det som jag vill bry mig om.
Låter det knasigt? det gör det säkert, men det är som om jag saknar filtret och det är "gate open" i skallen och alla intryck bara bara susar in och jag kan inte värja mig.
Det är då jag blir lätt irriterad och små sur, har funderat över vad detta kan bero på ?
fundera över vad jag bortom irritationen finner för känslor som jag håller tillbaka. Missnöje? Ilska? Sorg? Besvikelse? .
Som när det blåser får aktivitet och kan få en anledning till urladdning ?
Men jag är inte argsint av mig kanske lite orolig-själ men inte missnöjd eller besviken.
Har provat öronpoppar men då hör jag något susande istället och det är inte ett dugg bättre.
Nu har stormen gett vika för denna gång och jag kan åter med hopplasteg bege mig ut i naturen och fundera och tänka i lugn och ro .. För en sak vet jag, jag ska inte ta några viktiga beslut när det viner runt knuten ..

Godnatt !

Photography can only represent the present.
Once photographed, the subject becomes part of the past.

Vill helst se gryningen framför solnedgången som känns lite vemodig..
Önskar er alla en godnatt.

Mobbing - Skitsnack och annat förtal !

Läste på tex tv i natt , att var tredje barn blir mobbad ?!

Tycker att det är en tänkvärd text som är inledning till en bok som jag dock inte har läst.

Alla har vi stött på mobbning i skolan på något sätt. Vi kanske kände någon eller var något som var utsatt och detta sa alla vuxna var något fult och dåligt. Frågan är hur fult och dåligt tycker egentligen alla vuxna människor om mobbning? Nu har vi vuxit upp och till vår förvåning så kanske det vuxna livet inte är så annorlunda emot hur de var när vi var barn. Människor grälar, gråter, hamnar i slagsmål och sprider rykten och man kan nästan inte undgå att tänka tillbaka till hur det var på skolgården eller i klassrummet och den predikan som alla vuxna gjorde om hur fult det är att mobba någon.
Kanske är det så att mobbning kanske inte ses som mobbning när det gäller vuxna människor? Vad var det egentligen som förändrades i mentalitet eller är det så att vuxna inte tyckte mobbning var så farligt ändå. Det kanske bara var något som var politiskt korrekt att säga till barn då detta var vad som förväntades av en vuxen människa.Men som sagt nu är vi alla vuxna och säger säkerligen exakt samma sak till barn i dagens samhälle men frågan är hur väl vi lever som vi lär ut? Ordet mobbing är oftast direkt associerat med barn och ungdomar så jag väljer att bruka ordet vuxenmobbning för oss vuxna. Detta på grund av att vuxenmobbning har samma beståndsdelar som mobbning men kan ta sig uttryck i betydligt värre och större former (samt även mer dolda former).Problemet med vuxenmobbning som skiljer sig ifrån vanlig mobbning är att när vi är unga så var det officiellt fult att mobba och det fanns vuxna människor som vi kunde gå till om vi var utsatta för mobbning. Den vuxna världen fungerade som en sorts poliskår mot mobbning (i alla fall i teorin) men problemet är att när vi nu är vuxna och ska själva tillhöra denna poliskår mot mobbning så upptäcker vi att vuxna mobbar minst lika mycket och vem går man till då? Har man benbrott så går man till en läkaren. På arbetsplatsen finns det facket och ombudsmän. Begås det ett brott emot en så går man till polisen men när det gäller vuxenmobbning så finns det ingen direkt auktoritet att gå till för vuxna när de blir utsatta för kränkande behandling. Då får man förlita sig till att ha en bra och stor vänskapskrets eller vara stor och stark men sådana människor brukar inte vuxenmobbare kränka. Det är nämligen precis som när vi var små att mobbare bara ger sig på de som de tror är svaga och som inte kan slå tillbaks och helst vill de också vara så många fler i antal en sina offer för i antal kommer också modet för mobbare av alla de slag.

Citat: Motstånd-vuxenmobbing av jaybee.

Jag tror att mobbing hos barn börjar vid matbordet hemma hos oss vuxna människor. Vi lägger ribban vad som är "rätt". Det värker i mitt hjärta att vi inte kan komma till rätta med behovet att vara elaka mot vissa människor som finns i vår närmiljö. Tänk efter hur det låter vid ett "kafferep". Det sladdras och tänker inte på att orden man spottar ur sig , då mot en människa man säkert inte känner så bra utan man "gillar" inte uppsynen, den väcker ett vrede i dig eller kanske har du själv "lik" i garderoben som ska täckas över i ditt samvete och därför vill dra ner någon annan så det kännes lite bättre eller rent av bara avund. Gärna då en människa som finns en bit bort från dina närmaste men så pass igenkänd att alla vet vem du pratar om osv. Detta kan ta oanade konsekvenser som du bara tar med en klackspark, för denna gång gällde det inte dig eller någon när och kär..Utan "bara" denna stackars människa som med hopplasteg lyckligt ovetande (för tillfället) styr vidare i sitt liv, och som du i egentligen inte har en aning om vart det leder eller vem denna person är... Nästa morgon får du kanske höra att ditt barn el barnbarn är utsatt för mobbing i skolan av några elaka barn.. Du reagerar som en varg och beskyddare och kanske tom gråter för att i nästa stund fundera hur vi ska lösa problemet med mobbing i skolan?. Jag tror som jag tidigare har skrivit. Vi måste börja med oss själva, vi vuxna måste sluta sladdra en massa dåligheter i våra barns närvaro och annars också. Börja vara lite rädda om varandra och tro på oss själva. För hur ska barnen kunna respektera varandra och till detta olikheter ? när vi vuxna inte gör det ? utan ser många som ett hot ?! ... Jag skulle kunna gå in och penetrera detta problem hur djupt och länge som helst för jag blir ärligt upprört-förbannad. Men överlåter detta till er, ta er en tänk.. Nästa gång kanske du ska bita dig i tungan och hålla dig till åtminstone en sanning som du som vuxen kan stå för när du pratar illa om någon.. Det skulle väl kännas fint att kunna leva som man lär för sin och sina barns skull.

Kram

Saknar redan !

Saknar honom redan fast det nu är bara 9 timmar sedan vi skildes åt i Stockholm. - Knasigt va?
Men nu är det hans tur att åka på "kollo".
Hem till Taxtjejen Alice, två veckor i Nyköping. Inte för att han kommer att ha tråkigt, för det tror jag absolut inte. -Nä, det är nog bara jag som lider lite just nu. jag menar blott, vi har hängt ihop så tajt, dag ut och dag in i 8 år, plus att han alltid får följa med på så gott som allt jag ska göra .
Med undantag för utlandsresor, då får han åka till någon i familjen på "kollo" som vi kallar hundarnas semester trip för.Det känns lite tokigt att sitta här och äta middag utan att få denna bedjande "skitjobbiga" blick ( Glöm inte mig matte ?! ) som fullständigt kan få mig ursinnigt sur när jag är hungrig.
Lugnt och skönt kanske ni tycker att det borde vara?, men nej nej så himla trist . Han är klart en underhållande och superhärlig och bästa träningskompis blåbärsmuffinsälskande vän man kan ha. Men nu får jag skärpa till mig och glädjas åt att han får lite ledigt ifrån mig i två veckor, medans jag har annat för mig och han har klart det bättre och roligare hemma hos min mamma då.

I september !

Trots att september är den nionde månaden enligt vår gregorianska kalender
betyder namnet den sjunde månaden.
Det beror på att man år 153 f.kr flyttade årets början till januari istället för mars, där den tidigare legat.
Ut i naturen och njut den höga luften i september och det vackra ljuset.
Detta är klart en av mina favorit månader.
Ska nu genast ta och krypa ner i sängen och i morgonbitti ska jag möta september med största tillförsikt .